Under mina år som mamma till små barn, tonåringar och unga vuxna så har jag haft svårt att prioritera mig själv. All min tid har jag precis som många andra i min situation lagt på mina barn. Eftersom jag även haft en dålig självkänsla så har jag inte värderat min egen tid och inte tyckt att jag behöver ha den, det är bättre att lägga den på barnen eller mannen.
Jag kände mig  vilsen när barnen flyttade hemifrån, vem är jag, vem är Marita egentligen? 

Vad tycker jag är roligt?  

Hur ska jag nu leva mitt liv utan att få serva någon som jag är van att göra?

Min upplevelse är att många som jag har pratat med är det olika vad människor går igenom när barnen flyttar hemifrån, det viktiga är anser jag, att om man faller ner i en svacka är det av stor vikt att ha verktyg att ta sig upp ur svackan. Ingen vill vara där, utan vad kan jag själv göra för att må så bra som möjligt i mitt liv nu.
När barnen inte har tid att träffa mig kan jag till en början bli besviken men jag förstår ju samtidigt att dom har sina egna liv. Det jag nu får tänka på är mig själv. Vilket jag är totalt ovan vid. Hur ska jag göra för att må så bra som möjligt även om den här känslan har uppkommit.

Jag har använt mig enormt mycket av EFT/ Tapping för att acceptera mina känslor, jag känner det jag känner och det är helt okej. Jag och många med mig vill fly bort från känslan vi har och vill inte acceptera den, utan trycka undan den. Alla känslor som vi upplever är helt okej och vi är okej oavsett det vi känner. 

Jag själv såg framemot att barnen skulle flytta för att äntligen få min egen tid och ändå uppsår dessa känslor. Mitt sista barn flyttade ut flyttade dec 2019 och jag bestämde då att nästa år behöver jag hitta en hobby så att jag har något att göra på all den tid jag kommer att få över. Båda mina barna har varit självgående så jag har egentligen inte behövt serva dom men något inom mig har haft en känsla av att jag inte är en bra mamma om jag inte gör det ena eller det andra för barnen. Just de sista orden hör jag många säga runt om mig, men hur mycket och på vilket sätt?, tänker jag. Jag hann inte tänka så mycket på en hobby förrän vi drabbades av pandemin och jag blev oerhört drabbad i mitt jobb som egenföretagare, i och med att den största delen av min verksamhet är massage och är på företag och företaget stängde för att de skulle jobba hemifrån och kunderna på salongen vågade inte komma.

Jag fick PANIK första veckan kollade på alla nyheter och matade mig med information och var ledsen, frustrerad och orolig för min ekonomi, ingen kunde jag luta mig emot. Jag bor ju ensam nu. Det var en tuff tid. Jag bestämde mig då för att såhär vill jag inte må, så hur kan jag göra för att må bättre i det som är? Det var då jag fick tid att fundera på vad vill jag göra med mitt härliga liv?

Jag har ett liv och hur vill jag förvalta det?Jag började sortera bland mina garner och sedan dess är jag fast i garnernas värld tillsammans med stickor och det är så himla roligt. Jag fick nu tid att lära mig mer om det och det finns så mycket att lära sig inom stickvälden, jag har träffat så många fina människor och fått nya vänner. Vi har stickat online eftersom vi inte har kunnat sticka live och jag har haft många sticktimmar hemma ensam och det är varit så läkande och meditativt. Jag är så otroligt tacksam över min nya hobby. Efter utfytt med barn och en pandemi på det så med facit i handen så har det varit otroligt tufft med alla känslor som uppkommit men också otroligt värdefullt att jag har fått min tid att få reflektera över hur jag vill att mitt liv ska se ut, hur jag vill leva mitt liv?

Så vad kan du få ut av min erfarenhet?

Jag tänker att jag vill inspirera dig till att inte fastna i dina känslor utan se vad du kan göra åt dem för att kunna må bättre.Som jag skrev tidigare så upplever de flesta en förändring när barnen flyttar men detta sätt att tänka kan du applicera på nästan alla situationer i livet. Det är du och endast du som kan förändra din situation.
Med värme & kärlek
Marita